Thassos
Live 58
Here comes the sun, tralalala
Hej och cali mera (god dag) på er kära läsare! Nu är klockan 04:39 svensk tid, och vi sitter på en skitkonstig busstation någonstans i Thessaloniki. Väntar på en buss som ska gå 06:00 härifrån till Kavala. Därifrån ska vi sen ta färjan till Thassos.
Nu förstår vi varför vi blev kvar i Thessaloniki en extra dag. Vi har haft en helt underbar dag! Gud är god! Efter att vi chillat i soffan, legat och sovit lite, läst båda Thessalonikerbreven (högläsning by Fladdi) samt skrattat en hel del åt Lars, bestämde vi oss för att dra till centrum av staden. Huvudtanken var att vi skulle se nån gammal synagoga som Paulus hade predikat i. Vi tog bussen in, och hittade nån gammal byggnad som kan ha varit synagogan, men vi är inte alls säkra. Hur som helst fick man inte gå in... Surt.
På bussresan in till stan såg vi en man som såg ut att vara fattig som satt vid huskanten, i en rullstol. Vi greps av medkänsla med honom, och Elina sa att vi kanske borde hoppat av och bett för honom, men vi hann inte riktigt med det. Efter att vi sett synagogan (tja, i alla fall kanske) gick vi runt lite i centrum, och då såg vi en/flera fattiga människor i nästan varje gathörn. Mitt i rikemanskvarteren. Det blev en väldig krock mellan två "skikt" i samhället, det var hemskt att se.
Men då pushade Elina på för att vi skulle göra någonting för dem, det behövde inte vara något stort, bara någonting i alla fall. Sen tänkte vi att det kanske inte är jättebra att ge dem pengar, eftersom vi inte vet vad de går till. Så efter att vi tagit en promenad ner till havet gick vi till en affär och köpte nåt som såg ut att vara typ piroger. Vi köpte 6 stycken och lade i olika påsar. Sen började vi gå, och vi delade upp oss tjejer - killar. Första personen vi gick till var en man som satt nära affären. Han verkade inte vara direkt närvarande. Vi tjejer gick fram och satte oss i hans nivå, och gav honom maten. Han kunde däremot inte ta upp den själv, så vi fick hjälpa honom. Han sa ingenting under hela tiden vi satt där, men när han fick maten i handen dröjde han i några sekunder, sen började han att äta. Vilken glädje det finns i att ge, alltså. Och det enda vi gjorde var att ge honom mat, lite fysisk beröring och ett leende. Det behövs inte mycket.
Efter att vi varit hos den första mannen gick vi till fyra personer till. Vi bestämde att killarna skulle gå till männen och tjejerna till kvinnorna. När vi delade ut det vi köpt fick vi många leenden, och det värmer så mycket så man blir tårögd. Det vi märkte var att de flesta inte trodde att vi ville ge maten till just dem. En av personerna som killarna gick till var en säljare som stod vid en vägg, och han försökte sälja saker till dem. Vi tjejer stod på avstånd, och man kunde se tydligt på mannens kroppsspråk att han sa nåt i stil med "va? till mig?", och sen kunde vi se att han nickade och tog emot.
Tjejerna gick fram till en kvinna som satt ner på en dyna utanför en affär. Hon försökte hela tiden prata grekiska med oss, och vi förstod ingenting. Men vi försökte kommunicera med gester och kroppsspråk, och genom det förstod vi att hon hade ont i sina knän och i ryggen. Hon fick maten, och därefter bad vi för henne också, att hon skulle bli helad. Hela tiden gick det förbi människor. Vi vet inte om hon blev helad, men huvudsaken är att vi har visat henne kärlek, Guds kärlek. Det sista vi sa innan vi gick därifrån var "Jesus loves you", och precis när vi skulle gå sa hon på trevande engelska tillbaka, "Jesus loves you".
Det häftiga var att efter att vi delat ut all mat såg vi inga fler sitta någonstans. Det var som att Gud sa till oss vilka det var vi skulle gå till. Maten räckte precis! När vi var klara såg vi säljaren som killarna pratat med gå till en annan av männen som vi gett mat, och de pratade med varandra. Vi vet visserligen inte vad de snackade om, men vi kan ju alltid hoppas att de pratade om det som hänt.
Sedan gick vi glada ner till borgen i Thessaloniki. På vägen hittade vi ett Starbucks. Sofie köpte choklad, Hilda en kaffe mocca och Elina en Kaffe latte. Det var underbart gott!! Det skrämmande var bara när vi insåg att våra tre kaffe tillsammans kostade mer än den mat vi tidigare delat ut. Detta ledde oss in i ett samtal om lärjungaskap och dilemmat i att ge, men samtidigt kunna njuta lite själv. Det är en svår balansgång.
Finns så sjukt mycket mer som vi skulle kunna skriva om gårdagen. Det var verkligen en upplevelse att se skillnaden mellan rikedom och fattigdom så tydligt. Det är verkligen ett böneämne, den ekonomiska krisen i Grekland. Vi i Sverige har det verkligen bra, kanske lite för bra. Det är så spännande att få vara här, och vara ett ljus för våra grekiska syskon. För det är just det vi är - syskon. Vi ska ta hand om varandra, och det härliga är att man får så mycket glädje av att ge. Många gånger tänker vi nog att det bara är vi som gjort någonting för dem, men de ger verkligen mångfalt tillbaka också. Nu är vår tid i Thessaloniki över, och vi ser fram emot tiden på Thassos. Vi hoppas att kunna få bli använda där också. Vilken underbar början på praktiken! Gå i frid vänner!
Hälsningar från Team Thassos, genom Sofie & Elina. (P.S. Vi bjuder på vår Thassoslåt #1, fett nice! Här nedanför finns dessutom en film som vi klippt ihop från när vi var ute. Vi förklarar där lite mer om hur vi gick till väga och så. Titta gärna!)
Hej och cali mera (god dag) på er kära läsare! Nu är klockan 04:39 svensk tid, och vi sitter på en skitkonstig busstation någonstans i Thessaloniki. Väntar på en buss som ska gå 06:00 härifrån till Kavala. Därifrån ska vi sen ta färjan till Thassos.
Nu förstår vi varför vi blev kvar i Thessaloniki en extra dag. Vi har haft en helt underbar dag! Gud är god! Efter att vi chillat i soffan, legat och sovit lite, läst båda Thessalonikerbreven (högläsning by Fladdi) samt skrattat en hel del åt Lars, bestämde vi oss för att dra till centrum av staden. Huvudtanken var att vi skulle se nån gammal synagoga som Paulus hade predikat i. Vi tog bussen in, och hittade nån gammal byggnad som kan ha varit synagogan, men vi är inte alls säkra. Hur som helst fick man inte gå in... Surt.
På bussresan in till stan såg vi en man som såg ut att vara fattig som satt vid huskanten, i en rullstol. Vi greps av medkänsla med honom, och Elina sa att vi kanske borde hoppat av och bett för honom, men vi hann inte riktigt med det. Efter att vi sett synagogan (tja, i alla fall kanske) gick vi runt lite i centrum, och då såg vi en/flera fattiga människor i nästan varje gathörn. Mitt i rikemanskvarteren. Det blev en väldig krock mellan två "skikt" i samhället, det var hemskt att se.
Men då pushade Elina på för att vi skulle göra någonting för dem, det behövde inte vara något stort, bara någonting i alla fall. Sen tänkte vi att det kanske inte är jättebra att ge dem pengar, eftersom vi inte vet vad de går till. Så efter att vi tagit en promenad ner till havet gick vi till en affär och köpte nåt som såg ut att vara typ piroger. Vi köpte 6 stycken och lade i olika påsar. Sen började vi gå, och vi delade upp oss tjejer - killar. Första personen vi gick till var en man som satt nära affären. Han verkade inte vara direkt närvarande. Vi tjejer gick fram och satte oss i hans nivå, och gav honom maten. Han kunde däremot inte ta upp den själv, så vi fick hjälpa honom. Han sa ingenting under hela tiden vi satt där, men när han fick maten i handen dröjde han i några sekunder, sen började han att äta. Vilken glädje det finns i att ge, alltså. Och det enda vi gjorde var att ge honom mat, lite fysisk beröring och ett leende. Det behövs inte mycket.
Efter att vi varit hos den första mannen gick vi till fyra personer till. Vi bestämde att killarna skulle gå till männen och tjejerna till kvinnorna. När vi delade ut det vi köpt fick vi många leenden, och det värmer så mycket så man blir tårögd. Det vi märkte var att de flesta inte trodde att vi ville ge maten till just dem. En av personerna som killarna gick till var en säljare som stod vid en vägg, och han försökte sälja saker till dem. Vi tjejer stod på avstånd, och man kunde se tydligt på mannens kroppsspråk att han sa nåt i stil med "va? till mig?", och sen kunde vi se att han nickade och tog emot.
Tjejerna gick fram till en kvinna som satt ner på en dyna utanför en affär. Hon försökte hela tiden prata grekiska med oss, och vi förstod ingenting. Men vi försökte kommunicera med gester och kroppsspråk, och genom det förstod vi att hon hade ont i sina knän och i ryggen. Hon fick maten, och därefter bad vi för henne också, att hon skulle bli helad. Hela tiden gick det förbi människor. Vi vet inte om hon blev helad, men huvudsaken är att vi har visat henne kärlek, Guds kärlek. Det sista vi sa innan vi gick därifrån var "Jesus loves you", och precis när vi skulle gå sa hon på trevande engelska tillbaka, "Jesus loves you".
Det häftiga var att efter att vi delat ut all mat såg vi inga fler sitta någonstans. Det var som att Gud sa till oss vilka det var vi skulle gå till. Maten räckte precis! När vi var klara såg vi säljaren som killarna pratat med gå till en annan av männen som vi gett mat, och de pratade med varandra. Vi vet visserligen inte vad de snackade om, men vi kan ju alltid hoppas att de pratade om det som hänt.
Sedan gick vi glada ner till borgen i Thessaloniki. På vägen hittade vi ett Starbucks. Sofie köpte choklad, Hilda en kaffe mocca och Elina en Kaffe latte. Det var underbart gott!! Det skrämmande var bara när vi insåg att våra tre kaffe tillsammans kostade mer än den mat vi tidigare delat ut. Detta ledde oss in i ett samtal om lärjungaskap och dilemmat i att ge, men samtidigt kunna njuta lite själv. Det är en svår balansgång.
Finns så sjukt mycket mer som vi skulle kunna skriva om gårdagen. Det var verkligen en upplevelse att se skillnaden mellan rikedom och fattigdom så tydligt. Det är verkligen ett böneämne, den ekonomiska krisen i Grekland. Vi i Sverige har det verkligen bra, kanske lite för bra. Det är så spännande att få vara här, och vara ett ljus för våra grekiska syskon. För det är just det vi är - syskon. Vi ska ta hand om varandra, och det härliga är att man får så mycket glädje av att ge. Många gånger tänker vi nog att det bara är vi som gjort någonting för dem, men de ger verkligen mångfalt tillbaka också. Nu är vår tid i Thessaloniki över, och vi ser fram emot tiden på Thassos. Vi hoppas att kunna få bli använda där också. Vilken underbar början på praktiken! Gå i frid vänner!
Hälsningar från Team Thassos, genom Sofie & Elina. (P.S. Vi bjuder på vår Thassoslåt #1, fett nice! Här nedanför finns dessutom en film som vi klippt ihop från när vi var ute. Vi förklarar där lite mer om hur vi gick till väga och så. Titta gärna!)
Thessaloniki
Tja tja bloggen!
Idag skulle vi gått upp vid tio, men sov ända till elva. Sen åt vi frukost, och direkt efter gjorde vi oss i ordning för att dra ut på sightseeing i Thessaloniki. Bor ca en och en halv miljon människor i den här stan, och alla bor packade i lägenhetshus som kantar varenda gata (bilder kommer nedanför). Allt ser likadant ut, så det var sjukt svårt att hitta tillbaka. Vi gick i alla fall en stund, sen började vi leta efter en pizzeria. Sjukt svårt! Verkligen ingen pizzakultur i den här stan.
När vi var på pizzerian började vi snacka med en av pizzabagarna. Han var jättetrevlig, och hjälpte oss tolka menyn som var skriven med grekiska bokstäver = oförståeligt... Vi småsnackade mest i början, men sen började han prata om hur ekonomikrisen påverkar landet. Han berättade att grekerna inte vill bo kvar i landet längre, och om en man han kände som hade tagit självmord för att han inte kunde betala sin hyra. Han tjänade 400 euro i månaden, och hans hyra låg på 500. Pizzabagaren berättade även om en kvinna som var tvungen att jobba som prostituerad för att försörja sin bebis. Hon hade blivit tagen av polisen som ville hålla henne kvar under natten, men hon förklarade för dem att hon inte kunde stanna för att hon hade ett barn hemma och fyra lån. Hela teamet har verkligen fattat hur bra vi har det i Sverige efter bara en dag här. Vi i Sverige har nog en helt annan bild av Grekland än hur det är på riktigt. Och då är det ändå Grekland, ett EU-land. Vi svenskar är verkligen blinda ibland, vi vägrar se att inte ens hälften av alla andra länder i världen har det lika bra som vi.
Därefter satte vi oss i en park och käkade pizza. Så sjukt underbart var det! Solen sken (blåste lite kallt efter ett tag däremot) och vi satt och göttade oss och bad lite. På vägen tillbaka hade vi en "inofficiell lokalsinnestävling". "Vilse i pannakakan!" /Lars. Lars vann, eftersom han hittade vägen tillbaka till vårt crashing place. (Men som den person som skriver detta inlägget vill jag däremot tillägga att jag, Sofie, egentligen skulle vunnit, men ingen trodde på mig när jag sa att vi skulle gå in på en gata). Nu är vi hur som helst tillbaka, och vi har crashat i soffan allihop. Här kommer lite bilder!
Idag skulle vi gått upp vid tio, men sov ända till elva. Sen åt vi frukost, och direkt efter gjorde vi oss i ordning för att dra ut på sightseeing i Thessaloniki. Bor ca en och en halv miljon människor i den här stan, och alla bor packade i lägenhetshus som kantar varenda gata (bilder kommer nedanför). Allt ser likadant ut, så det var sjukt svårt att hitta tillbaka. Vi gick i alla fall en stund, sen började vi leta efter en pizzeria. Sjukt svårt! Verkligen ingen pizzakultur i den här stan.
När vi var på pizzerian började vi snacka med en av pizzabagarna. Han var jättetrevlig, och hjälpte oss tolka menyn som var skriven med grekiska bokstäver = oförståeligt... Vi småsnackade mest i början, men sen började han prata om hur ekonomikrisen påverkar landet. Han berättade att grekerna inte vill bo kvar i landet längre, och om en man han kände som hade tagit självmord för att han inte kunde betala sin hyra. Han tjänade 400 euro i månaden, och hans hyra låg på 500. Pizzabagaren berättade även om en kvinna som var tvungen att jobba som prostituerad för att försörja sin bebis. Hon hade blivit tagen av polisen som ville hålla henne kvar under natten, men hon förklarade för dem att hon inte kunde stanna för att hon hade ett barn hemma och fyra lån. Hela teamet har verkligen fattat hur bra vi har det i Sverige efter bara en dag här. Vi i Sverige har nog en helt annan bild av Grekland än hur det är på riktigt. Och då är det ändå Grekland, ett EU-land. Vi svenskar är verkligen blinda ibland, vi vägrar se att inte ens hälften av alla andra länder i världen har det lika bra som vi.
Därefter satte vi oss i en park och käkade pizza. Så sjukt underbart var det! Solen sken (blåste lite kallt efter ett tag däremot) och vi satt och göttade oss och bad lite. På vägen tillbaka hade vi en "inofficiell lokalsinnestävling". "Vilse i pannakakan!" /Lars. Lars vann, eftersom han hittade vägen tillbaka till vårt crashing place. (Men som den person som skriver detta inlägget vill jag däremot tillägga att jag, Sofie, egentligen skulle vunnit, men ingen trodde på mig när jag sa att vi skulle gå in på en gata). Nu är vi hur som helst tillbaka, och vi har crashat i soffan allihop. Här kommer lite bilder!
Resa
We made it!!!
Hela resan är ett enda bönesvar. När vi landade i Zürich hade vi 20 minuter på oss tills nästa plan skulle iväg. Sofie och Elina tog på sig uppdraget att kuta iväg före de andra till nästa gate. Vi knäppte av oss säkerhetsbältena innan lampan ens hade slocknat, trängde oss förbi allt folk i gången och kom först fram till dörren. Elina puttade till en tant som blev skitsur, HAHA. "Tell me next time you're coming :@", haha, det var kul. Sen sprang hela teamet genom hela flygplatsen så fort vi bara kunde, och vi kom fram precis i tid. SVETTIGT! Och bagaget hann också komma med, halleluja!
Första flygresan var bara jobbig, men planet mellan Zürich - Tessaloniki var rätt skön. Vissa var väldigt trötta när vi kom fram till Grekland, andra var väldigt pigga (dvs. bara Sofie). När vi skulle plocka vårt bagage från bandet var det massor av folk, men helt knäpptyst. Plötsligt utbrister Linde "Har nån dött eller?!", hahaha. Tur att det förmodligen inte var några svenskar där. Men alla trodde nog han va rätt knäpp ändå.
Något som är lite tråkigt är att det är strejk nu under de dagarna vi kom hit. Det innebär att vi måste stanna två nätter i Thessaloniki, eftersom det inte går nån båt till Thassos. Vi skulle ha blivit upphämtade av "big Todd", men istället kom en annan amerikan vid namn Mike (som inte var alls stor). Han var riktigt trevlig, och han skjutsade oss till en halvskum bakgata (Elina och Sofie var lite rädda) mitt i Thessaloniki efter ca 15 minuters resa genom stan. Där fick vi komma in i ett hus och till varsin säng. Värt att nämna är att det var SVINKALLT i sovrummen!!! Vi tjejer sov med långbyxor, t-shirt, tjocktröja, stumpor och sjal och frös ändå. Galet.
Ha det fint vänner!
(paparazzi, hehehehe)
Hela resan är ett enda bönesvar. När vi landade i Zürich hade vi 20 minuter på oss tills nästa plan skulle iväg. Sofie och Elina tog på sig uppdraget att kuta iväg före de andra till nästa gate. Vi knäppte av oss säkerhetsbältena innan lampan ens hade slocknat, trängde oss förbi allt folk i gången och kom först fram till dörren. Elina puttade till en tant som blev skitsur, HAHA. "Tell me next time you're coming :@", haha, det var kul. Sen sprang hela teamet genom hela flygplatsen så fort vi bara kunde, och vi kom fram precis i tid. SVETTIGT! Och bagaget hann också komma med, halleluja!
Första flygresan var bara jobbig, men planet mellan Zürich - Tessaloniki var rätt skön. Vissa var väldigt trötta när vi kom fram till Grekland, andra var väldigt pigga (dvs. bara Sofie). När vi skulle plocka vårt bagage från bandet var det massor av folk, men helt knäpptyst. Plötsligt utbrister Linde "Har nån dött eller?!", hahaha. Tur att det förmodligen inte var några svenskar där. Men alla trodde nog han va rätt knäpp ändå.
Något som är lite tråkigt är att det är strejk nu under de dagarna vi kom hit. Det innebär att vi måste stanna två nätter i Thessaloniki, eftersom det inte går nån båt till Thassos. Vi skulle ha blivit upphämtade av "big Todd", men istället kom en annan amerikan vid namn Mike (som inte var alls stor). Han var riktigt trevlig, och han skjutsade oss till en halvskum bakgata (Elina och Sofie var lite rädda) mitt i Thessaloniki efter ca 15 minuters resa genom stan. Där fick vi komma in i ett hus och till varsin säng. Värt att nämna är att det var SVINKALLT i sovrummen!!! Vi tjejer sov med långbyxor, t-shirt, tjocktröja, stumpor och sjal och frös ändå. Galet.
Ha det fint vänner!
(paparazzi, hehehehe)
Nu drar vi!!
Nu har vi satt oss på våra platser och inväntar starten! NU KÖR VI!
here we come!!
Nu drar vi!! Har väntat på flygplatsen väldigt länge, kom hit typ tjugo över tre. Vi ska snart gå på flyget iaf, sitter just nu i gaten. Planet är 20 min försenat och vi har väldigt kort tid i Zürich till vårt flygplansbyte, men vi känner oss lugna trots allt. Be gärna för oss, att allt ska gå bra och att vi ska få fortsätta vara lugna.
David Fouladi heter alltså numera Fladdi, bara så ni vet! I Alvesta i väntan på tåget till Köpenhamn köpte Hilda, Lars & Fladdi godis för 70 kr. Bäst att ladda upp ;)
Med Jesus i flyget kan man le mitt i stormen! På återseende vänner!
Packpaus!!
Hejhopp!!
Jag och Larsa blev trötta på och packa, så vi tog en paus och råkade hitta min scoutskjorta! Så här blev fortsättningen på vår paus....
vi gjorde en film med men fattar inte hur man laddar upp den :( nu fortsätter packningen :D
Slapp dag för Fouladi och Lars
Tjeeeenare mannen!!
Idag har jag(fouladi) och Lars sooovit länge. En riktigt slapp och skön dag har vi haft, gjort både endel och ingenting.
Började med att vi vaknade och sen blev det frukost (lite längre frukost för mig då jag fixade med massa papper).
sen har vi varit och handlat maaaat till ditresan till oss två och elina och sofie, och det blir baugette á la "davidolars" :) blev en rundtur i värnamo där vi även tog en rundtur i apladalen!!
sen har vi varit och handlat maaaat till ditresan till oss två och elina och sofie, och det blir baugette á la "davidolars" :) blev en rundtur i värnamo där vi även tog en rundtur i apladalen!!
sen har vi nu kollat på Kontoret och Kjelles Smakresa i Asien hahahaha!
och nu ska vi packa! hejhopp
Packaaaaa
HOOGA-SHACKA tappra läsare!
Det är är förberedelsedagen #1. Dagen har varit bra! Vi har ätit världens godaste mat, lagad & fixad by Elina, medan Sofie packat. Dvs brottats med resväskan...
Vi har även blivit lurade av David Fouladi (Fladdi, hihihi), vilket har lett till både svett, tårar och ett och annat skrik. Från början sa han att resväskan skulle väga 15 + handbagage 8 kg. Vi packade därför om asmycket och plockade bort massa saker som vi egentligen hade velat ha med, som t.ex. Sofies ljusblå jeans och Elinas svarta klänning. Sen skickade vi ett sms: "Är det rätt info med packningen? Det känns väldigt lite. Är du säker på vikten?" Svaret: "Jag är väldigt säker, men kan kolla snart igen." När vi precis var färdigpackade kom ett till sms: "Okej, hade fel. Det är 23 kg + 8"... KUL JUL! Tecknet på att Elina borde va bossen istället för Fladdi. Hehehe
Nu ska vi dricka kaffe och titta på Narnia (Häxan & Lejonet). Vi skickar med en fin bild på vår asgoda mat & dagens asfeta låt!
Det är är förberedelsedagen #1. Dagen har varit bra! Vi har ätit världens godaste mat, lagad & fixad by Elina, medan Sofie packat. Dvs brottats med resväskan...
Vi har även blivit lurade av David Fouladi (Fladdi, hihihi), vilket har lett till både svett, tårar och ett och annat skrik. Från början sa han att resväskan skulle väga 15 + handbagage 8 kg. Vi packade därför om asmycket och plockade bort massa saker som vi egentligen hade velat ha med, som t.ex. Sofies ljusblå jeans och Elinas svarta klänning. Sen skickade vi ett sms: "Är det rätt info med packningen? Det känns väldigt lite. Är du säker på vikten?" Svaret: "Jag är väldigt säker, men kan kolla snart igen." När vi precis var färdigpackade kom ett till sms: "Okej, hade fel. Det är 23 kg + 8"... KUL JUL! Tecknet på att Elina borde va bossen istället för Fladdi. Hehehe
Nu ska vi dricka kaffe och titta på Narnia (Häxan & Lejonet). Vi skickar med en fin bild på vår asgoda mat & dagens asfeta låt!
Hej
Hej kära vänner! Nu är äntligen vår blogg uppe. Vi ska ju som ni säkert vet dra till ön Thassos i Grekland och hänga med en församling och ungdomarna där. Hoppas ni vill följa oss :)
Idag har vi skiljts från vår underbara livskraftsfamilj. Hur ska detta gå?! Vi har två nätter kvar i Sverige innan avfärd. Iiiiih spännande!! Vi träffade en tjej på Konferensen Tre Dagar i helgen som var där förra året, hon sa "Ta med varma kläder, det är kallt!". Lite synd men det är ju fortfarande Grekland. Och vi är ju inte där för att sola och bada utan för att göra saker för Guds rike! Wiho :D
Här är vi som åker, lite småsega på en av våra planeringsträffar:
Glöm inte hålla er uppdaterade och kommentera gärna :)
KRAM
David F, Lars (uttalas Las för smålänningar), David L, Elina L, Sofie Al och Hilda
Idag har vi skiljts från vår underbara livskraftsfamilj. Hur ska detta gå?! Vi har två nätter kvar i Sverige innan avfärd. Iiiiih spännande!! Vi träffade en tjej på Konferensen Tre Dagar i helgen som var där förra året, hon sa "Ta med varma kläder, det är kallt!". Lite synd men det är ju fortfarande Grekland. Och vi är ju inte där för att sola och bada utan för att göra saker för Guds rike! Wiho :D
Här är vi som åker, lite småsega på en av våra planeringsträffar:
Glöm inte hålla er uppdaterade och kommentera gärna :)
KRAM
David F, Lars (uttalas Las för smålänningar), David L, Elina L, Sofie Al och Hilda